ఎందుకో తెలియదు... సాగర కెరటాల ఆరాటాలు నా మనసులో ఎప్పుడూ ఎగిసి పడుతూనే ఉంటాయి...
ఎన్నో ఆశలు...ఎన్నో ఊహలు...ఎన్నో కలల సౌధాలు...ఒక్కసారిగా కన్నీటి ధారలలో చేరిపోయాయి...
ఒక శిల శిల్పంగా మారాలి అంటే ... శిల్పికి ఎంత ఓర్పు అవసరమో...ఆ శిలకి కూడ అంతే సహనం అవసరం..
।ఏ ఒక్కరు విసుగు చెందినా... శిల లో ఉన్న శిల్పం కలగానే ఉండి పోతుంది...
కనురెప్పను తెరవడానికి ఒక వెలుగు అడ్డు వస్తోంది అంటే... ఆ తప్పు కిరణానిది కాదు...
చూసేందుకు శక్తి లేని ఆ నయనానిది...
అదే కన్నులతో నా మనసుని చూడలేని నువ్వు... తప్పు నా పైన వెయ్యటం నీకు న్యాయమా?
3 comments:
Neelo intha sahithyam dhagi vunadhi ani ippude thelisindhi sarwa..
neeku nuvve saati...
Nee kalam nundi jeevitham lo vunde marenno vibinamayina konalanu kuda chupisthavani akanshisthu ne abhimani.. Neeraj..
i didn't get a chance to look until now. you poem looks very interesting and very nice. keep it up..
nice one...keep it up...
superrrrrrrrrrrrrrrrrrrr
Post a Comment